Ida goes lundastudent
Alla vill ha gratis glass. Det är därför det är så trångt vid nationens bord, vilken nation det nu är som bjuder på glass... Hälsningsgillet för Lundastudenter har precis dragit igång, det är smockfullt med unga människor som roffar åt sig gratis godis och pennor, och får fickorna fyllda av broschyrer. Mina fickor är väldigt fyllda. Som novisch är jag öppen för möjligheter. Jag är som ett blankt papper som alla verkar vilja fylla med spex, nationsfester, skrivarklubbar, sportligor, studentorkestrar och gud vet vad. Det är en enda djungel. Men jag ska lära mig att hitta i den. Jag är faktiskt redan på god väg, tror jag. Har skrivit in mig i Hallands nation, ska anmäla mig till Var Glad-spexarna så småningom... och så får jag förstås inte glömma själva pluggandet.
Jag tror inte jag förstod innebörden av att "plugga på heltid" när jag sökte historia-kursen i våras. Det är egentligen självklart vad det innebär, men jag hade inte väntat mig riktigt att heltid innebar att åtta timmar om dagen sitta böjd över uppslagna böcker... Det gör det tydligen, även om alla historiestudenter inte gör det. Det rekommenderas dock, för att man ska kunna hinna med allt som ska läsas. Och det har jag god förståelse för, för så här mycket har jag aldrig varit tvungen att läsa i hela mitt liv. Nu förstår jag också hur bortskämd man var på gymnasiet, då läraren lade upp hela ens schema åt en med inplanerade läxor. Nu får man ge läxorna själv, och det finns inget krav på att man ska göra dem. Det hela handlar om ansvar. Och vill man klara det, så är det ansvar man måste ha. Stenhårt.
Men ärligt talat, det är ju roligt också. Jag lär mig redan massor, och när jag märker att jag kan saker får jag en kick och det hela känns mycket lättare. Dessutom verkar mina kurskamrater vara trevliga.
Ja, det är först nu när jag befinner mig i studentatmosfären, som jag inser hur mycket jag har längtat efter att vara en del av den.
Här är en del av min kurslitteratur som jag ska läsa. Betoning på del:
Kommentarer
Trackback
