Nattens skuldra

Månens gulbleka ansikte kikar fram mellan svarta spökgrenar. Klockan närmar sig den mytomspunna midnatten. En ensam lampa skiner i mitt rum, mörkret lurar bakom min rygg. 
Jag suktar efter... massage. Och där bröt jag väl förtrollningen jag byggt upp i detta hittills så korta och obetydliga inlägg. Men allvarligt talat, efter att ha släpat runt på en kasse med kurslitteratur i några timmar på stan så är jag rätt slutkörd i axlarna. Nej, nu måste jag stoppa mig själv. När jag startade den här bloggen svor jag en ed för mig själv att jag inte skulle tvinga mina läsare att lyssna till mitt tjat om odiskad disk, såsfläckar, nya shoppinginköp, pluggstress, sömnbrist eller annat som kan tänkas kallas för grå torr vardag.

Så det är bäst att jag håller tyst, och går och lägger mig under månens bleka panna och lutar mitt huvud mot nattens skuldra. Godnatt kära läsare, vilka ni nu än är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0