Från mitt fönster

Här kommer en text ur min bok som jag skrev för ett par år sedan. Speglar väldigt bra hur jag känner mig just nu.

 

Vädret kunde inte ha speglat hennes humör bättre. Det snöade uppåt, som hennes lilla dotter så passande beskrivit det när hon öppnade ytterdörren samma morgon. Och ännu snöade det, flingorna yrde än hit än dit med en sådan fart, oförmögna att landa och vila. Hon försökte dra upp halsduken medan hon skyndade över torget, kånkandes på otaliga påsar fyllda av krimskrams, julglitter och stjärngossestrutar, hårda svindyra paket och mjuka paket, lika dyra de för den delen. 

Det verkade som att hon skulle få det hon själv önskat sig varje vinter som barn - en vit jul. Varför önskade jag det? Det föreföll henne obegripligt nu. Antagligen existerade inte överfulla parkeringar, hala vägar, oskrapade fönsterrutor, kalla köer och nariga decemberhänder i hennes dåvarande lilla värld...

Hon nådde fram till bankomaten, fiskade fram kortet med två fingrar samtidigt som hon proppade in påsarna under ena armen, slog in koden med det lediga långfingret, väntade och väntade, klart. Ut med kortet, hit med pengarna, och sedan vidare. Medan hennes raska steg hamrade mot den isiga trottoaren försökte hon med stor möda lirka fram klockan som fastnat i den stickade tröjärmen och nu åter rev upp maskorna hon lagat häromdagen. Med en trött suck såg hon på visarna. Kvart över fem. Kvart över fem!! Hämta lillan på fritids! Eller var det hämta kemtvätten? Eller nej, nej, det var parkeringen som gick ut...! Tankarna yrde, yrde som snön. Hon gjorde en tvärvändning på isgatan och plötsligt snurrade himlen till och vändes upp och ned och hon låg på rygg i ett virrvarr av luciaglitter, julgranspynt och trasiga julklappspaket. Och rätt som det var började det snöa nedåt, mjuka lugna flingor lade sig för att vila på marken... Med ens kände hon bara för att ligga kvar.