Sjung vackert i skorrande strängar
Timmarna suckar, dagarna går. Jag åldras. Mitt tillstånd av stillastående börjar bli akut, väggarna lutar mörkt och jag blundar för att stänga ute min destruktivitet.
Jag ägnar mig åt mina kärlekar; musik och böcker. Vid randen av ingentinget kommer de att vara allt jag har kvar. En smak av toner, en doft av ord.
Böckerna är ju det bästa jag har, sa mormor och ändå gav hon mig den. Den vackra, vackra boken med sin inre tyngd och halvfranska pärmar. Morfars bok. Morfars och min, numera. De finaste sakerna går i arv, det är värdefullt. Sådant som har älskats, som ges speciellt till någon man vet kan uppskatta det.
Jag har ärvt tre saker i mitt liv: ett gulddroppe-halsband från min farmor. En kristallvas från morfars syster. Och nu denna bok, Svensk Dikt. Det bästa man kan få i julklapp.
Tack fina lilla mormor. En dikt ur:
En kärleksvisa - Gustaf Fröding
Jag köpte min kärlek för pengar
för mig fanns ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar
sjung vackert om kärlek ändå
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
Jag har ärvt tre saker i mitt liv: ett gulddroppe-halsband från min farmor. En kristallvas från morfars syster. Och nu denna bok, Svensk Dikt. Det bästa man kan få i julklapp.
Tack fina lilla mormor. En dikt ur:
En kärleksvisa - Gustaf Fröding
Jag köpte min kärlek för pengar
för mig fanns ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar
sjung vackert om kärlek ändå
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
Kommentarer
Trackback
