Kärlek vid första ögonkastet - ibland får man unna sig en klyscha
Livet rullar på. Är nyss hemkommen från några dagars vistelse i Sveriges vackraste stad. Eller "tokholm" som en annan vän säger.
I gamla stan såg jag den vackraste kvinna jag någonsin sett. Hon strövade planlöst runt mellan de små husen, långsamt som om hon hade all tid i världen. Hennes långa brunlockiga hår virvlade ner över hennes axlar, och på huvudet hade hon en nätt basker. Hennes blick vandrade över husen upp mot himlen och i hennes ansikte lekte ett leende som speglade ett förtjusat lugn. Hon såg så... lycklig ut. Som om hon var precis där hon ville vara, i en vacker stad, i den bästa tiden i livet.
Jag har gjort två impulsköp. Nu gör jag ett undantag här på bloggen, för jag brukar inte höra till dem som skriver "idag har jag köpt!" "dagens klädsel!" "i morgon ska jag ha detta!" Men dessa skor förtjänar några rader i ett inlägg. De stod i skyltfönstret, och allt jag kunde tänka var: "åh." En halvtimme senare hade jag dem i min ägo. De är superfina, ljuvligt blå, den där sortens blå jag alltid har älskat.
Mitt andra impulsköp var denna:
Den hängde på väggen i den där underbara musikaffären på Horngatan. Strängarna sjöng mjukt, så mjukt att jag tvivlade på att de var av nylon. Äntligen äntligen en alldeles egen ukulele som bara är min. Hittills har jag snott av släktingar och låtsats att de var mina, men den här är min alldeles egna. Such beauty.
Kommentarer
Trackback
