En dikt, som inte är min
Hur vet vi vilka minnen vi ska spara?
En dunst av överblommad raps. En blick.
Ett ord som snörde strupen som en snara.
En mule mot en kind. En man som gick.
En mule mot en kind. En man som gick.
En sjukhussäng och blodet som jag blödde.
En koja andra byggt, men som vi fick.
En kärlek som förlöste och förödde.
En dunge som jag kallade för skog.
En nalles nos. Ett barn jag aldrig födde.
Och barnet, som jag skulle fött, som dog.
Min barndoms vintrars doft av apelsiner.
Den första gången som min pojke log.
En vägkants mjölkört, rölleka, lupiner.
En gavel som en granne målade vit.
Ligusterhäckar. Diskbänken som skiner.
En känsla av att inte höra hit.
Ett genomskinligt fort mot världens smatter.
Jag såg, men ljudet nådde inte dit.
3 dikter, Lotta Olsson
Kommentarer
Trackback
