Från mitt fönster

Endast en vecka kvar nu. Allt kändes bra när det hela låg på betryggande avstånd tidsmässigt. Allra bäst kändes det när jag precis hade fattat beslutet; jag flyttar till Danmark och går på folkhögskola under en termin. Men ju mer tidsavståndet minskade, desto mer växte nervositeten och kommer väl att peaka någon gång under kommande vecka. Mitt rum är ett enda kaos av halvpackade lådor, kläder som rensats ut och saker jag ska ha med mig lite huller om buller. Jag lägger mig på min sköna säng och känner mig starkt motvillig till att lämna den åt en annan, för att själv sova på en långtifrån lika skön säng på andra sidan sundet. På skrivbordet ligger en hög med nyframkallade bilder som ska sättas upp på anslagstavlan i mitt nya rum. Bredvid dem ligger en anteckningsbok med att-göra-listor som ständigt växer. En sockerlåda står bredvid sängen, den ska bli min bokhylla i Danmark, i brist på annat. Häromdagen skaffade jag mig lite vuxenpoäng och köpte en färgglad trasmatta på Lagerhaus som jag släpade hem tillsammans med Paul. 

 

Vid den här tiden nästa vecka kommer min familj att ha lastat ut mina ägodelar och burit upp dem till mitt nya rum, druckit lite kaffe och gått på en rundvisning, och sedan, efter kl 17, åkt iväg igen, hem till Sverige. Det är så hårt att slitas mellan det som är nytt och spännande, och det som är gammalt, kärt och tryggt. Men jag kommer ju tillbaka. Säkert lite gladare, lite rikare och lite mer dansk.