"Den som sjukhusmamma har, får följa med på färden!"

Eftersom jag i sista stund gav upp mina arbetsplaner i höst för att istället studera i Danmark, blev det så att jag plötsligt stod i behov av sommarjobb. Till min glädje dök det upp en artikel i Sydsvenskan om att Sus skulle anställa ungdomar för att underlätta för personalen. Ungdomarna behövde inte ha någon tidigare erfarenhet av vården. Perfekt, tänkte jag, och satte mig för att ringa runt. Jag ringde till sjukhusväxeln för att ta reda på var jag kunde vända mig. Jag fick ett par nummer, som jag ringde till. Inget svar på flera av dem, men en svarade och förklarade att jag kommit till vuxenpsykiatrin. Personen gav mig sedan ytterligare två nummer som båda ledde till en telefonsvarare som berättade att linjen skulle öppnas kl 8 på måndag, den 10 juni. I artikeln stod det att "beslut tas den 10 juni", så jag var övertygad om att jag hade fått rätt nummer och var på hugget att ringa kl 8 på måndagen. Det visade sig att numren fortfarande gick till vuxenpsykiatrin. Efter ännu ett samtal till växeln, och så ännu ett, blev jag kopplad till rätt person, nämligen Sus kompetensförsörjningschef Anita Andersson. "Ooh, det är fullsatt", fick jag höra till min stora besvikelse. "Det gick som tåget!!". Inte särskilt konstigt, avslöjar Sydsvenskan idag, med tanke på att Anita Andersson sett till att hennes eget barn fick plats på det där tåget, tillsammans med ett tjog andra barn till sjukhusanställda föräldrar. 

"En av sommarjobbarna är barn till en av de rekryterare som skötte anställningarna. Hur lämpligt är det?

– Jag vill inte kommentera det."

Vidare betonar Andersson att det varit "svårt att välja just dessa som vi valde". Säkert ohyggligt svårt.

Det är inte för inte som vårdförbundets ordförande Mats Runsten kallar Sus rekrytering för svågerpolitik. Man kan ju faktiskt undra vem det var som kom med den här idén att anställa ungdomar utan erfarenhet. Kanske en sjukhusanställd mamma vars tonåring klagade över att han/hon inte fått tag på något sommarjobb. Det skulle inte heller förvåna mig om damerna i växeln hade ett finger med i spelet eftersom samtliga gav mig falska nummer. Jag har sällan sökt jobb på en så hycklande arbetsplats. Sus har lyckats sjunka ännu lite djupare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0