Ett halvt år!
För 6 månader sedan gav du mig ett hjärta av trä. Så litet var det att det med lätthet rymdes i din ficka. Du sträckte det mot mig över cafébordet, och jag höll det en stund i min hand.
Nu, ett halvår senare, ligger det åter i min hand. Och jag tänker på orden som flätade ihop oss, vi som förut var två främlingar för varandra. Nu är du något av det mest självklara i mitt liv. Hur stunderna med dig har blivit till dagar och månader, ja till och med till ett halvt år är svårt att förstå. Tiden har sprungit, så som den bara gör när man har det så här bra. För du är min nära vän, den stödjande axeln och den varma armen runt mitt liv. Min klippa i lä och min följeslagare i vått och torrt. Dig har jag kär.
Kommentarer
Trackback
