Har du någonsin vågat se sorgen i ögonen?
Människor är rädda för sorg. De är rädda för att möta den, för att se den i ögonen. Vad är det som skrämmer så? Är det oförmågan, vetskapen om att ord inte räcker till? Är det själen bakom sorgen, den som skakar så? Gränsen mellan medlidande och mänsklighet är hårfin. Man vill inte trampa i sorgen, slita upp sår som kanske höll på att läka. Men även sorgen behöver beröring. Utan beröring kan ingen läka. Plocka en bukett med ord, ring på själens dörr. Sorgen kommer att öppna, men du har din bukett att sträcka fram. Den kommer att tas emot. Den kommer att göra gott.
Kommentarer
Trackback
