Från mitt fönster

I dagens DN slår man ett slag för läsningen. Artisten Yohio intervjuas (i ett försök att främja läsning hos sina fans) och talar om sin irritation över att barn inte längre kan stava, eftersom de inte läser böcker längre. Det där känner man igen allt för väl. Eldsjälar har försökt bromsa denna litterära katastrof under årens lopp, allt eftersom varningsklockorna ringde allt starkare. Men nu behövs det både draksjälar och glödsjälar för att det ska få någon verkan. Jag har länge irriterat mig på fantasy, som hör till de böcker Yohio rekommenderar, eftersom jag tycker att den sortens genre i längden inte är speciellt lärorik i jämförelse med exempelvis Söderberg, Ingalls Wilder eller Orwell, och att unga går miste om så mycket när de bara läser fantasy. Nu inser jag att vad som helst duger. Det spelar inte så stor roll hur allmänbildande en bok är – det är nästa steg på vägen – när prio ett är att få barn att läsa överhuvudtaget. Ärligt talat har jag svårt att förstå hur man inte kan vilja läsa. Få saker slår läsningens njutning, don't get me started on that one. Inte heller förstår jag hur man inte kan vilja sträva efter att lära sig att stava och skriva – vem vill framstå som korkad? För det är så det blir, tyvärr. Den som inte kan stava betraktas per automatik som mindre intelligent, såvida personen inte lider av dyslexi, för det är en helt annan femma. Men, som det skrivs i artikeln, alla kan inte lida av dyslexi. Det finns ingen ursäkt för att så många stavar så dåligt, inget man kan gömma sig bakom.

Själv skäms jag när jag upptäcker stavfel i något jag publicerat, eller när jag är osäker på hur något stavas – då kollar jag upp det direkt. Kanske är det så illa att barnen inte ens vet att de stavar fel. Och i så fall ligger den stora skulden hos lärarna som inte rättade uppgifterna ordentligt, dvs lät bli att rätta stavfelen för att inte vara för sträng mot eleven – björntjänst! Eller föräldrarna som inte hade böcker hemma, eller inte läste högt för sina barn medan de ännu var helt små – björntjänst! 

Men jag kanske är orättvis. I skolorna jag har gått i kunde de flesta stava. Men även jag lade märke till att det började gå åt fel håll, särskilt hos killar. Själv har jag flera gånger kommit på mig själv att känna attraktion för killar som kan stava ordentligt, de få man träffar på i det allt mer minskande rättstavningssverige. Då har det gått långt. För långt.