Till själen

Tror du på en själ bakom ensamheten
en själ som kan sargas, som kan såras?
Den som väljer att inte se, kan inte se
Den som sväljer sitt samvete, kan inte veta
förrän det är för sent
Tänk dig att vara
ensamheten personifierad,
hade du velat leva då?
Tror du på en själ bakom ensamheten,
en själ som kan gråta och förtvivla,
en själ som kan brista i brist på leenden
och närvaron av en vänskap?

Ja, nu tror du. Nu när det är för sent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0