Från mitt fönster

Det är så himla härligt när ens fotolärare (som också är yrkesfotograf) tittar på ens bilder och säger: "Det där var en bra bild! Skitbra!" Man växer lite inombords. När jag började fotokursen här på skolan kände jag mig mycket liten och okunnig. Vi var en liten grupp på sammanlagt 7 personer och majoriteten av de andra hade extremt höga ambitioner. Yrkesdrömmar och populära utbildningar de ville komma in på i fotojournalik och design. Långvarigt hårt slit och svåra auditions bakom sig. De flesta hade sina egna, högavancerade kameror med, och där satt jag med min lilla kompaktkamera, endast hobbyfotograf som ännu var relativt ny på manuell fotografering. 

De första gångerna jag skulle visa upp mina bilder och mina lösningar på veckans uppgifter, var jag så nervös att jag inte kunde sitta still. Särskilt när man fick se de andras grymma bilder först och satt och väntade på sin tur och försökte avgöra om man verkligen höll en acceptabel nivå. Men det gick bra. Och bättre och bättre. Jag fick beröm. Jag tror de ser mig som en slags underdog som kämpar på. Å andra sidan kanske vi alla är det. Det är i alla fall så skönt att få upprättelse och bekräftelse på att man duger, och känna att man förbättras. Inte bara rent tekniskt, utan även mentalt - ens fotografiska mentalitet, förmågan att se fotografiska möjligheter i den vanliga världen.

Nu är första halvan av terminen snart slut, och det blir dags att välja nya ämnen. Antagligen kommer jag inte att kunna fortsätta med fotokursen. Men jag är spänd på vad mer det finns att utforska hos mig.