Från mitt fönster

Kanske är jag redo att kasta in handduken. Kanske är det därför jag skriver ett inlägg till här. Jag hade inte tänkt använda den här bloggen något mer. Hade inte tänkt ägna en enda sekund åt den. För den tillhör mitt förflutna, och jag vill ha en nystart. Jag ville frigöra mig från mina gamla inlägg här, de osar av för mycket gymnasieångest. Jag längtar efter att skriva igen. Vill inte tyngas ner av gammalt skrafs. 

Men.

Alla domäner var upptagna. Så här står jag nu igen med en fågel i handen. En grå jäkla mesig fågel som inte på något sätt kan symbolisera en nystart. Men det är vad jag har. Och jag får väl vara tacksam för det. Man kommer aldrig undan sig själv. Trodde på något sätt att jag var mer originell än så dock... Det är väl ungdomens nycker; man tror man är så unik. Att man är ensam om sina tankar, vilken bullshit..

Ska bli intressant att se om jag fortfarande har några stackars läsare som följer mig. Är ni redo för min nystart? Really?